kimbeleej

ljuset börjar brinna ut igen.. varför försöker du inte bara mer? jag tror patricia o denize klarar sig bra om du lägger mer energi på mig o kevin, dom har deras pappa där, samtidigt som dig, du är alltid vid deras sida samtidigt som deras pappa? dom klarar sig, men vi är alltid själva med dig? eller själva med pappa? så snälla, varför är det så svårt o lägga ner mer energi på mig o kevin? vi behöver det, mer än vad du tror, jag pratar ofta med kevin.. mamma du vet inte vad som händer inom oss, o säg inte att du vet det, för du vet inte, du vet inte vad vi pratar om... o vet du varför jag o kevin hotar med saker? för att vi vill se ifall du verkligen bryr dig? men när du ber oss göra det vi hotar om, så känns det inte som att du bryr dig ett jävla skit... det är så vi fungerar mamma, jag o kevin, när vi hotar om saker, vi vill att du ska säga "neej, gör inte så, vi fixar detta, tillsammans, det kommer bli bättre!" eller nåt liknande, inte såhär "men gör det då, gör det" hur fan tror du det känns för oss o veta att du ber oss göra det? tror du det känns för oss som att du bryr dig? NEJ, t.ex soc, flytta, dö, sluta lägga energi på er, osv.. du ber oss göra allt, men tror du vi gör det nej? för vi hoppas på att nästa gång vi säger det att du ska säga det vi vill höra.. o mamma, du drar alltid upp simon? varför? vi vet att han är ditt liv, det bästa som hänt dig eller nåt? men mamma, du förstår inte vad som hänt för varje år som gått, jag o kevin känner oss inte helt som en i familjen längre! bara så duvet, simon har gjort så vi känner oss utanför, men eftersom han är så enormt mycket betydelsefull för dig, så förstår du inte det.. jag hoppas en dag du förstår det, förstår hur vi känner, för den dagen du gör det, då lovar jag dig att då lämnar JAG dig.. då har jag kämpat till mitt mål o kan sedan släppa taget om det jag kämpat för.. så mycket vi försöker förklara jag o kevin, iallafall jag, det blir fel ibland, men vad tror du? tror du inte vi älskar dig? jo vi älskar dig så högt på denna jord, men både jag o kevin tappar greppet om vart våran mamma tagit vägen.. vart är du? du vet själv att du inte är samma längre, o du säger att det är för du har simon, för att han hjälper dig? men snälla bli den du var förut, så vi kan trivas till 210% med att säga "mamma" till dig.. tänk om simon bara kunde våga visa sitt glada sida mer? om du vågade visa honom vem du egentligen är mamma? minns du? minns du hur du var? eller du kanske har glömt? jag o kevin har iallafall inte glömt.. tänk om vi kunde kalla varandra för älsklingar, precis som förr mamma, visst du säger älskling, men du säger inte det med samma känsla som förut, tänk när vi kunde gå ut, gå o bada, gå en promenad, utan ett ända gnäll, med bara massa skratt, mamma dotter o son.. snälla, våga ge lite mer energi till oss, patricia o denize klarar sig, jag lovar.. varför vågar du inte? låt mig o kevin visa dig vad det var vi hade förut mamma? o sen kan vi sakta gå framåt, o patricia o denize kan få uppleva nåt dom aldrig gjort innan, och till och med simon kanske kan börja komma in i kevins o mitt liv mer? hade inte det vart skönt? men ni måste våga visa, släppa o ge lika mycket som ni tar! .. du gör ditt val o jag gör mitt, o detta är vad jag vill? men om du inte accepterar det vet jag inte om jag klarar av att ge detta en chans till.. förlåt, men du måste förstå, o mamma snälla, släpp taget lite, du behöver inte hålla så hårt i familjen? vi finns ju kvar, lev ditt liv, skit i vad alla säger till dig, ut med dig o hitta på nåt skit kul.. förlåt för personen jag är, men jag är bara den jag alltid är.. nu vet du, eller nej du vet inte, du kommer aldrig att förstå helt..