kimbeleej

jag menar som man säger att tiden läker sår är som att förklara att minnen/dagar försvinner o så finns det inte mer? man blir aldrig hel, jag blir aldrig hel! man sitter dag in o dag ut o tänker på samma sak, men ingenting sker, dagar passerar, månader & år går, o ändå är det fortfarande samma sak man vill.. ni vet det där "föralltid"! när man ger utav hela livet, o man kan dö på kupen, o man delar på allt, men nu är jag redan död.. o vill inte att nån tycker synd om mig o jag vill inte ha uppmärksamhet, för jag står ju ändå för detta, tiden läker inga sår! hur kan man låta nåt man älskar försvinna? gå vidare för det är bäst? när det egentligen faktiskt var bäst ifrån början, innan detta skett.. jag menar anledningen till att jag lever mitt liv som jag gör idag är väl för hoppet, att det finns år kvar.. smärtan trycker i hela kroppen, man skakar av rädsla på tanken om hur allt kommer bli, o hur man kan säga att allt är okej när man egentligen skriker! som att vara begravd under tusentals stenar o man vet inte hur man ska ta sig upp, fast vill man egentligen ta sig upp? att se glad ut, leva sitt liv utan det man önska att man hade? tiden läker inga sår, så hör hur mitt hjärta slutar slå..